Där det förr lades tonvikt på pedagogik, relationsproblematik eller ren underhållning har det allt mer blivit tonvikt på arbete.
HÅRT arbete.
"Vi har ett STORT jobb framför oss!"
"Bara vi jobbar HÅRT ska vi klara det!"
"JOBBA PÅ!"
"BRA JOBBAT!"
Man påstår att barnprogrammen när jag var liten på 70-talet var vänstervridna och kanske var det så. Jag vill påstå att förhållandet idag är det rakt motsatta. Arbetslinjen har nått ända in till Bolibompa. Men kanske också i övriga sammanhang där barn finns?
Jag minns första gången jag reagerade på uttrycket "jobba HÅRT" i ett sammanhang till barn där det kändes lite...hårt.
2003 debuterade jag som författare med barnboken "Full rulle, Tim!" som jag skrivit tillsammans med arbetsterapeuten Annica Lindgren. Boken speglade en rullstolsburen pojkes öden och äventyr ur en lite annorlunda vinkel, nämligen helt och hållet som en spännande underhållningsbok, utan överpedagogiska pekpinnar eller ens fokus på någon uttalad diagnos hos Tim.
Ambitionen var att skriva en bok om en helt vanlig kille i rullstol och inte om en rullstolsbunden pojke. Det blev ett visst genomslag och vi blev inbjudna att berätta om och läsa ur boken till seminarier, mässor och skolor.
Ett av våra skolbesök, där vi fått en lektionstimme till vårt förfogande, avslutade vi med sedvanlig frågestund. Sedan tackade läraren oss, vände sig sedan till klassen och sa:
"Ja, nu har ni fått träffa två riktiga författare! Bara ni jobbar HÅRT kanske en dag ni som också vill bli författare kommer att bli det!"
Jag skrattade lite överraskat och betonade lusten för att lyckas. Hade vi inte tyckt att det hade varit kul att skriva den här boken, utan bara sett på det som ett HÅRT arbete, hade den aldrig blivit skriven.
Min äldsta dotter älskar att sjunga och hon har också begåvning. Vid sex års ålder har hon redan börjat lägga stämmor till låtar hon hör på radio.
Det skulle aldrig falla mig in att se stint på henne och säga:
"Bara du jobbar HÅRT kanske du en dag kan bli lika duktig som Malena Ernman! Men då krävs det HÅRT arbete! JOBBA PÅ! Du har ett STORT arbete framför dig!"
Vi har frågat henne om hon skulle vilja börja sjunga i kör och det vill hon. Dela sångens glädje med andra. En bra början tror vi. Vill hon sedan ta det vidare så småningom, vore det jätteroligt, för jag tror hon besitter en stor förmåga. Men det ska ske på hennes villkor och inte mina.
Hennes egna förväntningar och inte andras. Att hitta lusten. Balansen.
Är det något jag vill lära mina barn så är det just det. Balansen.
Att allt i livet inte måste vara HÅRT arbete.
Det är inte det som gör oss till människor.
Det har jag inte tänkt på, men du kanske har rätt. Svårt det där med balansen. För det finns ju också en glädje i att anstränga sig och fortsätta anstränga sig fast det är jobbigt, och till slut lyckas med något man aldrig klarat förut. Det är den drivkraften som får bäbisar att försöka vända sig, om och om igen tills de lyckas. Och när de bemästrat det ger de sig fan på att de ska förflytta sig till andra änden av rummet. Och sen... Hur bevarar man den drivfjädern och ambitionen att göra mer och göra bättre, utan att det blir till stressande prestationskrav?
SvaraRaderaJa, det är en svår balansgång. Men tonen när man pratar om dessa frågor idag tycker jag allt mer drar åt att man inte lyckats innan man presterat ÖVER sin förmåga. Tro fan att folk bränner ut sig...
SvaraRadera