Osäker

Mitt politiska bloggande har tvärstannat innan det knappt ens hann börja. Luften har gått ur mig i takt med att den vitala samhällsdebatten drabbats av detsamma.

Mitt tidigare parti, centern, har nyliberaliserats och slaktat sina heliga kor, likformat sig till döds. Mitt "nuvarande" (betalade medlemsavgiften för 2010 men börjar ångra mig), miljöpartiet, har ledare som krampaktigt står och ler tillsammans med företrädare för en politik de tror mindre på än den regering de ska försöka slå.

Idédebatten är död. Kompromisser fastlagda innan väljarna fått säga sitt. Sorgligt är det.
Lite handfallen står jag i min trädgård och känner allt mindre lust att slåss för organisationer som vägrar stå för någonting, som hela tiden nervöst sneglar på en medelklass som likt en treåring lägger sig på marken och skriker så fort en tank bensin kostar några kronor mer.

Likt Rosseau har jag börjat odla min trädgård och bryr mig allt mindre om pajaserier utanför den. Dock har jag skänkt pengar till Feministiskt Initiativs kampanj på twitter för bidrag till röstsedlar. Det enda partiet utanför blockcirkusen med seriösa verklighetsbaserade idéer och som dessutom vågar stå för dem. Antagligen kommer jag också använda en sådan valsedel i september. Blockcirkusen betalar jag ingen biljett till, för där finns bara clowner, inga akrobater.